Om ilskan hos Vägvalet

När jag började engagera mig för ja till trängselskatt så var en av de första kommentarerna att:

"jag borde se upp så att jag inte blev nedslagen, den drabbar så att du bör vara beredd på att kunna bli det"

Nu har jag i och för sig inte blivit nedslagen men jag har ändå förvånats över den hårda ton jag mött. Är den verkligen befogad? Är ilskan befogad?

En av mina första bloggar i ämnet var Den provocerande lattedrickaren, resultatet av en starkt negativ reaktion för att jag valde just en latte som symbol på ett tidigare inlägg. Jag fick sen förklarat för mig, mycket vänligt men ändå tydligt och utan tvekan, att lattedrickare var reserverat för att vara arg på kommunledningen och att med ilska kunna tala om personer i den. Det var en överraskande upplevelse för mig att möta någon som tyckte jag behövde lära mig att acceptera förtal.

Följande twitterinlägg fick mig att reagera och aktualisera denna fråga. Är det en skrämseltaktik? Är det inte mycket oförskämt att säga till en motdebattör att hålla tyst för att han inte begriper något?

Denna uppmaning är inte riktad till någon okunnig, inte till någon som använder liknande språkbruk. Det är riktat till VD:n för västsvenska handelskammaren. Hur tänkte Vägvalets partisekreterare när han skrev det här? Han kan ju inte ha räknat med att skrämma till tystnad. Jag har i twitterdebatten fått ett flöde av "bara lögner", "fusk", "camorra" och "vidrigt" i kontakter med nej-sidan. De är verkligen väldigt arga.

Jag ställer därför frågan om det är befogat med denna ilska?

1. Är trängselskatten en stor skatt som påverkar mer än andra och svaret är nej. Inkomsskatten och momsen är mycket högre. Är det en stor kostnad i förhållande till andra. När bilkostnader är svåra att pressa under 30000 om året för den som arbetspendlar då är trängselskatten under 10% av detta för de allra flesta.
2. Har de lyckats hitta några allvarliga lagbrott eller övertramp och svaret är nej. De har inte ens lyckats bevisa sina påståenden om att trafikverkets personal skulle vara annat än objektiva.
3. Är trängselskatten rättvis har jag redan diskuterat i inlägget Rättvisa och trängselskatt och kommit fram till att den är rättvis men vi kanske kan fördjupa oss i situationen att den skulle vara orättvis och drabba de som har det tuffast. Då kan ju förståelse för ilskan kanske gå att finna. Fast argumentationen att de som har råd med något så dyrt som att arbetspendla med bil de kan inte höra till de allra svagaste i samhället tycker jag smular sönder det skälet. Absolut att någon kan bli tvungen att ändra sin livsstil men inte är det någon som hamnar på existensminimum pga skatten.

Nej det finns inga hållbara skäl för denna ilska, den är bara respektlös mot andra. När debatten spårar ur fullständigt och nej-anhängare blir upprörda över att kollektivtrafiken subventioneras samtidigt som trängselskatten kan vara ett viktigt första steg mot att sluta subventionera bil då blir jag riktigt nedstämd. Vi måste tillåta oss ett samhälle som minskar utslagning och då kan vi inte omöjliggöra för de längst ner i samhället att få kunna transportera sig till arbete och andra viktiga platser.