På väg till jobbet

Bussen gungar iväg med ett lite extra stort ryck idag men jag sitter redan med telefonen i hand och har börjat skriva. Det är fascinerande vad prylar kan förändra mitt sätt att leva. Det var inte ens länge sedan jag hade ett helt annat sätt att ta mig till jobbet. "Kläderna gör mannen" säger man men frågan är om det inte i högre grad är prylarna som gör det.

Vid jul en gång om året brukade han "beblanda sig med populasen" och åka buss och tunnelbana medan egen bil var en självklarhet resten av året för han tillhörde ju inte vanligt folk. En äldre gentleman med statligt jobb och hatt. Numera är det ju bara en minoritet som inte har råd med bil och själv vet jag hur jag kunde köra två gånger 45 minuter till jobbet, delvis på småvägar för att undvika köer. Jag satt där dödstrött, trafikfarlig tidiga morgnar eller efter långa dagar men det här med att vara bilägare var en identitet, något jag kallade frihet. Ekonomin knakade men jag körde på ändå tills det kraschade och jag inte hade någon bil längre. Är det fler än jag som suttit där bakom ratten med drömmar om att vara något extra?

Det här med snabba starka bilar har varit en dröm så länge jag kan minnas. Under en semesterresa för killar var diskussionen hela tiden i Paris, Bordeaux, Marseille och Trelleborg: Vilken Porsche är snyggast? Strax efteråt mötte jag han som förstörde porsche-drömmen. En 37-årig man som bodde hemma hos mamma och pappa för allt engagemang hade gått till att skaffa en Porsche. Han sålde skor som loosern i "Vår värsta år" men hade inte ens skaffat en egen familj att inte trivas med. Ferrari fick ta över rollen som drömbilenoch den är nog häftigare men tänk längtan blev aldrig lika stark igen. Idag när jag tar mig fram med bussar och tåg så inte sitter jag och drömmer om snabbare kollektivtrafik. En resa med Shinkansen gick ju i avsevärt högre fart än någon sportbil kommer upp i men inte känner jag mig som vinnare i Formel 1 när jag åker med. Man måste vara väldigt ung för att tro att de spårbundna Farfarsbilarna ska gå att styra.

Köer, fartgupp och allt lägre hastighetsgränser gör att det finns allt färre möjligheter att känna sig riktigt snabb. Nollvisionen har verkligen förstört många drömmar. Förlorade kappkörningen med tåget för länge sedan men oddsen blir bara sämre. När jag lägger på momsen på hastighetsbegränsningen tar hustruns blick glädjen ur detta. När tåget kör ifrån bilarna och jag är ombord så måste jag dela segern med alldeles för många för att det ska ge någon riktig kick. Istället sitter jag här med mobil, padda eller både och. Jag är bara passagerare och medan jag mumsar på min medhavda macka säger jag i alla fall till mig själv att jag tillhör "the multitasking generation". Det händer väl lite väl ofta att jag somnar och då gör jag förstås inte mer än en sak men jämförelsen med att somna vid ratten kan vara lite plåster på såren.

Bekymra sig om rätt problem

Jag har i 30 års tid observerat hur Göteborgs centrumhandel tappat marknadsandelar till perifera shopping-centra. Jag har sett hur affärerna krupit allt närmare centralstation och fått en skevare fördelning. Det har känts uppenbart att en grovt åsidosatt kollektivtrafik skapar eskalerande problem för handlarna.

Nu vill Vägvalet få oss att fokusera på problem för handlarna på Ringön. En djupt oattraktiv shoppingmiljö i ett industriområde med usel kollektivtrafik stoppas in högt bland det som är skyddsvärt. Nej snälla, nej tack, bilshopping på Ringön är en dålig ide! Stor belastning på centrala knutpunkter och ojämlikhetsskapande då få kan ta sig dit på ett rimligt sätt.

Vem är lurad

Jag påpekade det ganska självklara faktum att Västlänken skapar 3 tunnelbanestationer och fick följande Twitter-svar:

Nej, nu har du blivit lurad... @janlenander Det är tågstationer som byggs kommer inte användas för lokaltrafik

.

och kunde inte avhålla mig svaret:

@LarsLowgren Va? Tänker du: Tågstation, lokaltrafik förbjuden! ;-)

Har Lars Löwgren helt missat att från Korsvägen måste man in till centralen för att byta till flera av de linjer som går västerut för att sen åka tillbaka till Haga. Det borde finnas en och annan som tycker att någon minut med pendeln är ett bättre alternativ än 10-15 minuter spårvagn.

Det finns otaliga alternativ där människor i väst eller på resa dit gärna slipper trafikaoset vid centralen. Någon minut på bana i tunnel kan verka mer lockande än många minuter på gnisslande spårvagn för resor mellan alla de tre stationerna.

Att Haga stationen har alla möjligheter att bli ett nav för tunnelbana och redan förbereds för det gör det inte mindre lockande. Att banan i tunnel heter pendel gör bara att spårkvalitet och hastigheter går upp.

PS. Nej-sägarna gör ofta stor sak av en påhittad principskillnad mellan pendeltåg och tunnelbana men missar att det världen över finns en skala av lösningar och att exempelvis Tokyo New York mfl riktigt stora städer har flera olika typer av tunnelbanor och att i Tokyo är övergången till pendeltåg omärklig. En halvstor stad som Göteborg kan vinna mycket på att inte använda för olika system och integrera de två systemen.

Den skillnad som finns är en gradskillnad när det gäller avstånd mellan stationer och möjliga hastigheter. För Göteborgs första lilla steg mot tunnelbana är det som jag nämnde ovan bara positivt att reslängderna är ganska långa. Det ökar nyttan redan med det första lilla steget. Stockholm visar med sin stora utbyggnadssatsning av tunnelbanan att Göteborg måste vara mer aktiva inom detta område och snarast komplettera de tre stationerna med mera tunnelbana.

Andra tar gärna över pengarna

Vad händer vid ett nej till trängselskatt? Vägvalet har förstås bestämt sig om att skrota Västlänken och då blir 17-1=16 statliga miljarder frigjorda. Då ska vi komma ihåg att Västsverige prioriterades upp i samband med överenskommelsen så det är redan kö till pengarna från andra delar av landet. Inte hamnar de i något mindre lönsamt projekt än Västlänken här, nej!

Skåningarna gör sig beredda och har skapat det perfekta paketet för att ta över. 16 miljarder, vilken slump. De har redan sin västlänk motsvarighet Citytunneln och får god lönsamhet på andra upprustningar. Jag känner en stor avundsjuka inför en region med framtidsvisioner, när politiker som säger ja hamnar på defensiven här i Göteborg.