Att låta ilskan rinna av mig

Idag var en het dag. Den började klibba mot mig och gjorde det tyngre att andas. Så åkte vi ut till en alldeles egen vik och när vattendropparna rinner av en medan vågorna kluckar intill så känns det som att allt tungt också är på väg bort med dem.


Jag har låtit ilskna människor lämna över ilska till mig. Människor som är ilskna över att kollektivtrafiken subventioneras och att de måste betala gör mig arg. De som är arga över att bilister måste betala för sig provocerar mig. De som skapar myter och förtalar mitt drömprojekt, Göteborgs "tunnelbana"++ de gör mig ledsen. De som har åsikter utan att ha läst på. De som föraktar kunskap. Alla de där arga och hotfulla har gjort mig ilsken.

Det är tur att den där ilskan kan sköljas bort. Även om den kommer tillbaka när jag minns den precis som solen strålar mot min hud så blir det som att varje gång jag svalkar mig så blir den svagare.

Min åsikt är väl lika viktig

Vägvalets ordförande Theo Papaioannou uttalar sig så här:



och andra nejsägare är inte sena med att hänga på:

Joakim Rosdahl:

Ett JA till #trängselskatt i #votegbg kommer att tolkas som fritt fram att strunta i göteborgarnas åsikter. "Se själva, vi visste ju bäst"

Jag tyckte att västsvenska paketet var förlösande, äntligen lyckas politikerna göra något rejält åt Göteborgs infrastruktur. Första gången på ett sekel. Även trängselskatten kändes helt rätt sätt att minska trängseln.

Jag accepterar att andra tyckte annorlunda och uppskattar demokratimöjligheten i att folkomrösta i frågan. Alla nej-beslut och vägval som gjorts av politikerna i decennier är dock minst lika mycket över våra huvuden som detta. Min ja åsikt i sakfrågan ska få påverka politikerna lika mycket som en nej-sägares och nästa gång hoppas jag vi får ett folkinititiativ för att politikerna ska åstadkomma mer, inte mindre.

Vi är dubbelt så många

Bara 1/3 av oss Göteborgare har bil. En del samåker men inte många, en del äger bil som jag men är mer beroende av kollektivtrafiken i vardagen. Nog kan det diskuteras hit och dit men det verkar ändå ganska klart att vi är ungefär dubbelt så många som är beroende av kollektivtrafik so de som är beroende av bil.

Jag som har båda möjligheterna gläds förstås över det och vill ha det så även i framtiden. När nej-sidan avslöjar sig som kollektivtrafikfiender är det kanske dags att vi ryter till! Vi är dubbelt så många unika människor.

Börjar tro på ett JA men kollektivtrafiken behöver fortfarande försvaras

Nu kom då omsvängningen i opinionen äntligen: Hälften säger ja till trängselskatt och ta i trä nu tror jag Nej har hamnat i en brygga de inte kan ta sig ur. Det viktigaste skälet är att ju mer välinformerade Göteborgarna blir desto felaktigare upplevs skräckpropagandan från Vägvalet. En nej-kampanj från GT skulle kanske ändra på detta men skulle de verkligen vilja sätta sig i positionen att försvara detta efteråt när svårigheterna med ett nej blir uppenbara. När Göteborgs kollektivtrafikresenärer, minst 2/3 av oss, upptäcker hur mycket sämre dessa satsningar blir.

Kommer jag kunna släppa frågan? Nej knappast, då Vägvalet bestämt deklarerat att de ska fortsätta att bekämpa Västlänken och kollektivtrafiken. Jag älskar min bil och vill unna många människor den friheten men det är ju uppenbart att samhället går mot ännu färre har råd med bil. I det läget är knappast ett parti som vill bekämpa kollektivtrafiken något positivt för vår framtid då detta kommer att handla om att de bekämpa de svaga i samhället. Jag har en dragning åt blått men något så osolidariskt det måste man ligga långt till höger för att förespråka.