torsdag 23 september 2010

Försvara demokrati och medmänsklighet

Jag är uppvuxen med det fria samhället, där det är fritt att bosätta sig var man vill, där vi läste med spänning om de svenska utvandrarnas väg till ett nytt bättre liv i Amerika. Det är för mig en självklarhet att Sverige ska öppna sina gränser för människor som behöver en fristad. Vi lever i ett glesbefolkat land och det känns som det självklara medmänskliga bemötandet av människor som inte är lika lyckligt lottade som vi. I den mest centrala frågan för Sverigedemokraterna är jag en starkt övertygad motståndare och känner en förvåning över att inte fler svenskar står upp för att det är självklart att vi ska fortsätta ta emot fler invandrare.

Det politiskt taktiska spelet kring Sverigedemokraterna får mig däremot att undra. Är detta verkligen förenligt med demokratin och är det verkligen ett bra sätt att bemöta deras åsikter?

Man lyfter fram att det finns medlemmar i Sverigedemokraterna som har ett förflutet i rasistiska rörelser och att det finns många medlemmar som har uttalat sig starkt invandrarnegativt. Det känns dock som att man bör bemöta partiet för den politik de vill föra och sen granska dess medlemmar och representanter så att de inte ljuger om vad de ställer upp på och avviker från vad partiet säger sig stå för. Det är självklart att jag avrådde alla från att rösta på ett parti med så mycket populistiska budskap och sådan omognad i att diskutera sig samman kring sina idéer. Ett politiskt spel för att hålla dem borta från alla typer av forum och möjligheter att påverka känns för mig på gränsen till odemokratiskt. Att inte ha något organiserat samarbete med dem är en självklarhet då de inte är tillförlitliga nog för att det ska fungera men att trixa med utskottsplatser etc. för att de inte ens ska få framföra sina åsikter känns ytterst tveksamt. Dessutom är det stor risk att det bara späder på misstron hos de som har röstat på partiet.

En möjlig positiv sak med SD's inträde i riksdagen skulle kunna vara att de andra började föra debatten om invandring och integration på ett rakare och tydligare sätt. Det finns en sjuka i att inte säga något åt ena eller andra hållet för att inte stöta sig med några men det är dags att alla riksdagspartierna börjar deklarera öppet hur många de vill släppa in och hur de vill göra urvalet. Här har de andra partierna en chans att stärka demokratin genom att varudeklarera sig själva.

När det gäller integrationspolitiken är 95% överens om att den ska fortsätta att vara generös. Det vore konstigt om inte den åsikten blev den gällande i praktiken, jag tror vår demokrati om mer än så. När det gäller övriga frågor så kan de ömsom stödja allians eller rödgrönt men det är ingen part som behöver anpassa sig efter dem. De kan ändå känna att de har ett inflytande eftersom de avgör hur blockens politik ska blandas. Jag tycker att detta är en vacker sida hos demokratin, att ett parti kan känna sig som de har inflytande utan att andra partier behöver känna sig som att de har behövt gå dem till mötes på minsta sätt. En majoritet av svenska folket vill dra tillbaka trupperna från Afganistan, då behöver inte minoriteten ha några sura miner över att SD röstar som de rödgröna. SD's väljare kan efteråt inse att beslutet var dumt men då får de rösta annorlunda nästa val.

Demokratin hanterar beslutandet bäst utan en massa politiskt trixande.

lördag 18 september 2010

Exempel skapade av politiker

Nu var det dags igen, Annica Holmquist används som slagträ i debatten, men sen plötsligt upptäcker man att den som drog igång hela debatten, Emelie egentligen är en politiker verksam i vänsterpartiet. Det känns som att de personliga exemplen från rödgrönt inte är lika personliga längre. Det var ju läkaren som det var så synd om i utfrågningen av Reinfeldt och så visade det sig att han kampanjade för socialdemokraterna. När vår opartiska statliga television går på en till liknande sak så undrar man vad man ska tro på. Är det här något i samma anda som valskolor drivna av politiska partier?

Lena Melin i Aftonbladet kommenterar alliansens hantering av sjukförsäkringem och framför allt kritiserar hon dem för att vara sent ute med att tänka igenom sina argument. Jag citerar hennes summering av alliansens argument:


" I korthet ser försvaret ut så här:
   Att Sverige hade 750 000 sjukskrivna och förtidspensionärer var ett allvarligt samhällsproblem.
  De långtidssjuka och förtidspensionärer vändes tidigare ryggen. De fick ingen chans att komma tillbaka.
  Inga reformer är perfekta. Det som blir fel ska justeras.
  Den som är sjuk ska inte jobba. Allt annat är otänkbart."


och i denna artikel finns i alla fall en hel del tendenser till en bättre politisk debatt en där man erkänner vad den andra sidan har för positiva argument.

Jag vill som väljare ha tydliga exempel från verkligheten men faktiskt då i första hand från politikernas egen verklighet. Problem de sett och sen agerat för att lösa. Jag är inte överdrivet förtjust i kvällstidningsupplägget med någon som gråter ut om sina problem och tänker bland annat på den "stackars tjänstemannen" som var ansvarig för att Stockholms stad förlorat 81 miljoner och nu fick han sälja en av sina sommarstugor eftersom han bara tjänade 10000 mer än jag gjorde.

Att förändra saker möter på motstånd och det är lätt att kritisera för det som inte blir bra men det som verkligen ställer till problem är sopa under mattan politik. Det är inte Reinfeldts slutdatum i sjukförsäkringen som skapat det stora utanförskapet, det är Göran Perssons stora sjukpensioneringar.

Sverige behöver politiker som vågar förändra och media som klarar av att granska dem sakligt!

Länkar om Annica:
http://svt.se/2.128339/1.2151917/hennes_blogg_kan_paverka_valet?lid=puff_2151238&lpos=extra_0
http://svt.se/2.128339/1.2151238/annica_blev_utforsakrad_trots_svar_sjukdom?lid=puff_2151917&lpos=extra_0

Länk till Lena:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article7806517.ab

fredag 10 september 2010

Tillväxt och hållbar utveckling

Jag hörde av en valtalare att mp's skatteväxling är ett sätt att få rätt slags tillväxt utan att minska tillväxten vilket glädjer mig. Någon slags tillväxt är det enda realistiska alternativet. Det finns förstås ett annat miljöparti som har kämpat för liknande idéer sedan 1962 men ju fler desto bättre.

Ska vi dock fundera vidare kring åtgärderna och hur man verkligen lyckas tänka nytt. Kretslopp kräver att man börjar prioritera vägen tillbaka till naturen så fundera på vad det kan innebära när det gäller förhållandet mellan glesbygd och storstad. Ett samhälle sparsamt på resurser som ger sina medborgare en bra tillvaro kräver ett ökat fokus på tjänster för att göra livet bättre för människor. En stark tillväxt utan mer användning av resurser kräver ständig ökning av andelen kunskapsinnehåll och en minskning av andelen material.

Det borde leda till följande tre slutsatser:

1. Storstaden borde ge glesbygden service, istället för dagens tvärtom.

2. Samhället borde stödja tjänster riktade mot privatpersoners välbefinnande.

3. Naturvetenskap och teknik är de goda redskapen för att ge oss bra resurssnåla produkter

Lite konkreta idéer för att belysa hur vi borde tänka. Tankar på infrastruktur borde fokusera på att nå ut till alla människor med ett flexibelt transportsystem (1).  Storstäderna borde ansvara för att köra ut väl bearbetat avfall och betala trots att glesbygden har nytta av det de får (1). RUT borde utvidgas med andra tjänster som ökar privatpersoners välbefinnande, vi kan ju inte ha skattekilar som hindrar det vi behöver göra (2). Entreprenörskap  som något man får prova i skolan och val som möjliggör att man fokuserar på naturvetenskap och teknik tidigt behövs(3).

Det goda framtida samhället behöver förstås människor av alla möjliga slag och mängder av olika yrken men kunnighet om teknik och praktiskt arbete är värdefullt hos alla yrkesgrupper. Vi behöver fortsatt en stark offentlig sektor men någon slags avundsjuka som hindrar andra att unna sig det de tycker är viktigt kan verkligen hindra en positiv utveckling av tjänster. Ett hållbart samhälle satsar på kollektivtrafiken men ett samhälle där storstäderna ger service åt glesbygden tillhandahåller också mer flexibla transporter, där det blir för dyrt att samordna.

En bättre form av tillväxt finns alldeles runt hörnet men den bygger på valfrihet istället för likformighet. Den går framåt istället för bakåt!

söndag 5 september 2010

Ohly med byxorna nere

   När han vill höja skatten för vanliga löntagare och sänka den för fotbollsproffs avslöjar han att han inte tycker att arbete ska löna sig men fotboll ska det. (han har tagit tillbaka förslaget efter 3 månaders övertalning)  Jag undrar vad samhället klarar sig bäst utan, arbetare eller fotbollsproffs? Vänsterns politik med byxorna nere.

    Det är precis som Sahlin som av taktiska skäl sänker skatterna mest för det rikaste pensionärerna när det är de svagaste som drabbats värst. Budskapet är att arbete inte ska löna sig! Det är väl hemskt att någon ska få njuta av resultaten av att ha arbetat hårt. De rödgrönas politik med byxorna nere.

     Läs gärna mer om vilken figur som de rödgröna vill ska vara med och styra Sverige:

http://blogg.gp.se/valbloggen/2010/09/05/lars-ohly-fragas-ut-i-tv/