Jag brinner för det västsvenska paketet och Västlänken men det känns som att det kommer gå igenom. Nu är det allmänpolitiska fältet väldigt spännande och skolan återfår en viktig position. Jag blir allt tydligare med mitt ställningstagande för Liberalerna och integration samt flyktingar har växt till en helt central fråga.
tisdag 30 november 2010
Raka besked om miljöpolitik
Ska vi rädda den här planeten? tar upp mycket av den strutsmentalitet som skiljer oss från en riktig miljöpolitik. Jag nöjer mig med citatet "Ska vi rädda den här planeten måste vi tänka, forska, kommunicera, kavla upp ärmarna och jobba. Mer, Maria Wetterstrand. Inte mindre."
Kamp mellan ideologier
Jag missade all progmusik för en programledare deklarerade att det viktiga var det politiska budskapet och inte musikens kvalitet och då gjorde jag så mycket revolt jag kunde. Efteråt har jag upptäckt att Nationalteatern och Hoola bandola band ... gjorde bra musik.
Jag hör ju till dem som hela tiden upplevt att icke-socialistiska värderingar mött motstånd och hela tiden kämpat med beskyllningar om att sakna medkänsla då jag varit kritisk till socialistiska idéer. Jag har i ett tidigare inlägg diskuterat Medmänsklighet och icke-socialism och visat varför detta är en så mycket naturligare utgångspunkt. Det var dock länge som jag trodde att vissa grundläggande frihetsvärden och tankar om individens ansvar för sina handlingar var något som omfattades av alla men jag har med tiden upptäckt att för mig självklara liberala ideal har ifrågasatts av högt uppsatta kulturpersonligheter.
I Stormen kring Forum för levande historia tas tankar upp om kampen för en mer objektiv historieskrivning och jag inser att slaget på intet sätt är vunnet för de viktiga liberala idéer som har skapat det öppna samhälle vi har idag. Ett samhälle som i medmänsklighet totalt skåpar ut alla kommuniststater som någonsin funnits. Jag citerar Gertie Hammarberg Tersmeden:
"Historia är förknippat med ansvar, ett ansvar att kollektivt komma ihåg de många illdåd som görs mot människor och av människor i alla tider. Vi har inte råd att glömma bort olika folkmord eller några hemska massmord av ideologiska skäl. Det finns redan idag många människor som försöker lägga historien till rätta för sina egna syften. Brott mot de mänskliga rättigheterna får heller aldrig bli förhandlingsbara."
Samtidigt diskuterar Helena von Schantz i sin blogg Lagspelare eller bråkstake hur ideologin kan komma i skymundan i maktspelet i politiska organ. Där diskuterar hona om "att hellre vara obekväm för andra än obekväm med sig själv" och säger följande: " Jan, jag tror att man måste bestämma var man sätter ner pålarna. Annars kanske man säljer sin själ utan att ens märka det." Vi har alla ett ansvar för att stå upp för vår ideologi.
Jag minns en gammal debattartikel Därför är antiliberalismen så stark i svenskt kulturliv och tänker att vi som vill verka för medmänsklighet med hjälp av liberala värden och en stark humanism har en stor fortsatt kamp mot de som av olika personliga skäl och missriktad idealism bekämpar de viktiga värden som har gett dem utrymmet att föra sin egen talan. Kanske ska jag omformulera mig: Jag vill kämpa med dessa människor för en värld utan likformighet och istället skapa en plats full av många människors växande och frihet.
Jag hör ju till dem som hela tiden upplevt att icke-socialistiska värderingar mött motstånd och hela tiden kämpat med beskyllningar om att sakna medkänsla då jag varit kritisk till socialistiska idéer. Jag har i ett tidigare inlägg diskuterat Medmänsklighet och icke-socialism och visat varför detta är en så mycket naturligare utgångspunkt. Det var dock länge som jag trodde att vissa grundläggande frihetsvärden och tankar om individens ansvar för sina handlingar var något som omfattades av alla men jag har med tiden upptäckt att för mig självklara liberala ideal har ifrågasatts av högt uppsatta kulturpersonligheter.
I Stormen kring Forum för levande historia tas tankar upp om kampen för en mer objektiv historieskrivning och jag inser att slaget på intet sätt är vunnet för de viktiga liberala idéer som har skapat det öppna samhälle vi har idag. Ett samhälle som i medmänsklighet totalt skåpar ut alla kommuniststater som någonsin funnits. Jag citerar Gertie Hammarberg Tersmeden:
"Historia är förknippat med ansvar, ett ansvar att kollektivt komma ihåg de många illdåd som görs mot människor och av människor i alla tider. Vi har inte råd att glömma bort olika folkmord eller några hemska massmord av ideologiska skäl. Det finns redan idag många människor som försöker lägga historien till rätta för sina egna syften. Brott mot de mänskliga rättigheterna får heller aldrig bli förhandlingsbara."
Samtidigt diskuterar Helena von Schantz i sin blogg Lagspelare eller bråkstake hur ideologin kan komma i skymundan i maktspelet i politiska organ. Där diskuterar hona om "att hellre vara obekväm för andra än obekväm med sig själv" och säger följande: " Jan, jag tror att man måste bestämma var man sätter ner pålarna. Annars kanske man säljer sin själ utan att ens märka det." Vi har alla ett ansvar för att stå upp för vår ideologi.
Jag minns en gammal debattartikel Därför är antiliberalismen så stark i svenskt kulturliv och tänker att vi som vill verka för medmänsklighet med hjälp av liberala värden och en stark humanism har en stor fortsatt kamp mot de som av olika personliga skäl och missriktad idealism bekämpar de viktiga värden som har gett dem utrymmet att föra sin egen talan. Kanske ska jag omformulera mig: Jag vill kämpa med dessa människor för en värld utan likformighet och istället skapa en plats full av många människors växande och frihet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)