JÄMLIKHETEN GER SKADOR

Vi har ju styrts av socialistiska värderingar så länge att vi börjat tro att jämlikhet är bra för samarbete och ledarskap. Jämlikhet är förstås bra på flera sätt och saker som likhet inför lagen ger rättvisa, demokratisk jämlikhet ger delaktighet och jämlika möjligheter ger hopp till alla. Det börjar dock bli dags att diskutera när jämlikhet ger allvarliga skador.

Samarbete blir initiativlöst av jämlikhet

Det finns allt fler samarbeten som innehåller en total respektlöshet inför både kunskap och förmågor och där aggressivitet belönas, lättja hyllas och den som kan bidra minst brer ut sig. En rent postmodern kunskapssyn gör att allting flyter och det finns inga rätt och fel när allas åsikter är lika mycket värda. Vi borde veta att det är olika vilka fakta vi känner till.

Jämlikhetstanken undergräver struktur i ledarskapet

Jämlikhetstanken gör också att vi överger mängder av viktiga former för struktur. Möten leds inte av den som förberett sig och tänkt efter kring allt från agenda till att skapa teamkänsla. Det finns också en ständig strävan att byta ledarskap och det är någon annans tur att sola sig i glansen av att leda. Fast ledarskap är ett arbete som kräver kontinuitet och det är också något som blir bättre av träning och omfattande erfarenheter.

Utveckling och framtida välfärd undergrävs

De aggressiva och utagerande får mer plats i ett samhälle där tvång ses som naturligt. Börjar man resan mot att människor inte har förtjänat det de skapar så ger det plats för den som vill roffa åt sig. De duktiga och skötsamma trycks tillbaka. 

Strävan efter socialistisk jämlikhet bygger på kollektivismen och den blir mest en strävan efter likformighet. En likformighet där det ovanliga kommer i kläm och allt från Che Guevaras jakt på homosexuella till Dödens fält i Kambodja för de som råkade vara duktiga uppstår.

Samarbeten med socialistisk jämlikhet saknar mekanismer för att fördela resultatet rättvist så köer och andra helt ineffektiva  metoder används.

Samarbeten med socialistisk jämlikhet saknar mekanismer för att fördela resultatet rättvist efter insats så engagemanget sinar och de duktiga och ambitiösa söker sig vidare.

SLUMPSAMHÄLLE

Det är fascinerande vilken förkärlek alla socialister har för lotterier. Ja, Sossarna drar ju in mängder av stålar med sitt lotteri fast jag tänker mer på det samhälle de vill skapa.

1. I skolan ska det lottas vid intagning och det är hemskt att engagerade föräldrar kan göra skillnad för sina barn. Bättre att utagerande barn distribueras ut så inget barn kan känna sig säker i detta trygghetslotteri.

2. På bostadsmarknaden ska slumpen avgöra så att den som kan betala byggandet inte ska få det bättre. Lite kontakter, tur och konstiga system så kan ingen förutsäga var de kan få bo.

3. Inom sjukvården gäller det ha tur i läkarlotteriet så att man inte har oturen att dö i kö. När reglerna ständigt ändras medan köerna växer. När den som planerat och skaffat extra sjukförsäkring hoppas ha nytta av det så önskar socialister mer fru Fortuna och stopp på förutsägbarhet.

4. I förorten ska det blandas så med lite social ingenjörskonst skapas ett bostadslotteri med identitetspolitiska gräddfiler och bussning hit och dit. Identitetspolitiska klassificeringar ska bli ett nytt byråkratiskt lotteri.

5. Helikopterpengar som slängs ut med de mest udda motiveringar gör att den som behöll en gammal bil skulle kunnat ha cashat in. Det gäller ha tur för skälen för utbetalningarna blir allt mer udda.

Bara man kan straffa prestation, hämma skötsamma elever och istället belöna de som missköter sig så är socialisterna glada. Förutsägbarhet är bäst för den som tänker efter och skaffar sig rejält med kunskap. Med sådana människor får vi inget kaotisk slumpsamhälle med stagnation men att vi ska ha positiv utveckling är ingen socialistisk hjärtefråga.

Har man glömt gamla ideal? Tror man på fullt allvar att människor arbetar bättre när de inte vet vad de kan förvänta sig?