måndag 30 augusti 2010

Svänger om Björklund och står stilla hos Sahlin

Aftonbladet har i sin ledare skrivit att det svänger om Björklund och det väl inte tänkt som någon komplimang men för mig blev det ganska träffsäkert för att lyfta fram det positiva med honom. Samtidigt så blir det allt tydligare att det inte händer mycket för Sahlin och i för sig var det många inom rörelsen tyckte långt innan.

Björklund säger saker på ett sätt som retar upp men har samtidigt inte sagt något som borde vara kontroversiellt. Att skolan ska ha rätt att neka viss undervisning till den som vägrar se lärare och klasskamrater i ögonen borde vara en självklarhet när man inser att vissa undervisningsformer kräver den typen av interaktion. Det intressanta är med vilken styrka vissa vänsteranhängare går igång på att lärare och skola ska anpassa sig i alla situationer. Det är otroligt vad lätt det är att ställa extra krav på lärarkåren utan att fundera på om det är smart. När det är svårt att få duktiga elever att utbilda sig till lärare, när kunskapsresultaten hos eleverna sjunker då är det väl inte läge att göra det svårare lärarna. Det är egentligen lite likadant med Björklunds andra förslag, de är ganska små men de väcker en principdebatt där man kan göra ett vägval mellan att stärka lärarna och kunskapsuppdraget eller sticka huvudet i sanden.

Intervjun med Sahlin var som vanligt "mycket prat och lite verkstad" men de två  nya frågorna visar så tydligt hur hon agerar. Det ena handlade om utrikespolitiken där det visade sig att hon egentligen hade kompromissat bort mer till vänstern än hon insåg. Det andra handlade om pensionärerna där det blev tydligt att hon vill sänka skatten mest för de rikaste pensionärerna tvärtemot hela partiets ideologi. Det handlade förstås om en ren argumentationstaktik där partiet plötsligt hade kört in sig på ett ideologiskt stickspår.

Frågan blir vill vi ha en regering som likt Björklund lyfter upp de viktiga principfrågorna i ljuset eller en som låter bli att se hur de misshandlar sin egen ideologi och inte drar sig för samarbeten med extremistpartier som vänstern.

Jag som avskyr hur sossarna har gjort mängder av frågor till icke-problem vet vart jag står. Jag vill inte ha en rödgrön regering som i Göran Persson anda använt osjyssta maktmedel för att tysta lärarnas protester mot dåliga reformer och fortsätter att sopa besparingar på skolan under mattan mha kommunerna.

söndag 29 augusti 2010

Medmänsklighet och icke-socialism

Jag mötte uttrycket: "den som inte varit kommunist i sin ungdom saknar hjärta och den som fortsätter att vara det saknar hjärna" igen. Det fick mig att fundera mycket kring att vara icke-socialist och bry sig om de som har det svårast. Mitt i en politisk situation där (s) ska sänka skatterna mest för de rikaste pensionärerna medan (m) gör tvärtom och sänker mest för de fattigaste blir det skönt att skaffa sig en ideologisk överblick för att inte dras med i något slags ideologiskt hattande. Innebär hjärta för andra socialism?


Vad är då socialismens grundpelare? Jo "till var och en efter var och ens behov" och det ska förstås finnas någon som skapar resurserna. För den skapande delen skiljer sig lösningarna och exempelvis en socialdemokratisk lösning innebär marknadsekonomi och belöningar/extra inkomster till de som skapar mycket. Är då vi människor egoister och det är därför socialism aldrig lyckats. Mitt svar är otvetydigt att en stor majoritet av oss bryr sig om sina medmänniskor. Kolchoser mm i sovjet fungerade initialt ofta bra för det fanns många som tyckte om att arbeta för andras skull. De som fick systemen att gnissla var några få som fick sina behov tillfredställda av andra men sen ändå satsade sin kraft på att göra det bättre för sig själva. Orättvisan blev för stor och man fick frångå principen om efter behov eller ha en kolchos som slutade att fungera.

Socialismens grundprincip kommer aldrig att fungera men vi kan fortfarande välja att bry oss om de som har svårt. Icke.socialismen är enda realistiska framtidsvägen som också kan inrymma mycket hjärta. Detta märks om och om igen när riktiga samhällsproblem, miljö och ekonomi ska lösas. Man måste avvakta en icke-socialistisk långsiktig lösning!

Miljöproblem, arbetstillfällen åt många och sociala skyddsnät löses långsiktigt bästa av icke-socialister.

fredag 27 augusti 2010

En synvända när det gäller miljön

Naturen har funnits med mig hela livet och att förstå den har varit ett livsintresse och jag ser med oro hur vi människor med stor okunskap gör saker med den utan att tänka igenom konsekvenserna. Miljöfrågorna är verkligen de viktigaste för vår överlevnad som art och då blir allt annat väldigt smått

Jag läser en artikel om storleken på subventionerna av vindkraft och att borren kommit igenom Hallandsåsen efter 17 år och får ytterligare några fakta att lägga till det jag samlat på mig. Det är fantastiskt för miljön att vi får en snabb tågförbindelse Göteborg - Malmö som kan konkurrera rejält med biltrafiken men jag känner historien med mycket pengar på misslyckande och mängder av oförutsedda miljökonskevenser. Jag funderar på när en miljöinvestering är värd sitt pris och när vi kan räkna hem denna jätteinvestering i tunnelbygge. Det finns många miljövänner som inte tror att tunneln var värd sitt pris, hur man än räknar.

Det är många stora projekt som staten egentligen aldrig räknar hem pengarna på utan får skjuta till från statskassan. Det är fortfarande flera som det är tveksamt om de är prisvärda ens om man lägger till ganska bra för hur de har påverkat naturens resurser. Kanhända var inte Köpenhamnmötets fiasko så farligt utan bara naturligt då det var så mycket storvulet snack och så lite av att ändra synsätt.

Rent allmänt tycker jag förstås att vi över hela världen sätter för lågt pris på naturens resurser så att vi låter dem utarmas av kortsiktiga behov. De som slänger plastkorkar i havet som dödar fåglar 1000 mil bort betalar alldeles för lite för sin användning av naturen och vi använder luften och vattnet på sätt som minskar möjligheten till användning i framtiden. Vi måste höja det värde vi tillmäter naturens resurser och lägga mer ansvar på oss människor att bevara det vi har. Vi måste också lägga mer värd vid att vi skaffar oss kunskap inom viktiga områden.

Vi måste göra stora förändringar på våra synsätt när det gäller kostnaden för att använda naturen men göra mindre av stora projekt.

Ett miljöparti som svänger mellan att subventionera bilindustrin till att utarma landsbygden med straffskatter för att genomföra enorma projekt mot förnyelsebart  känns inte som den stabila vägen till ett gradvis bättre tänk kring miljön.

Några kommentarer till valet och miljön

Här samlar jag några tankar inför valet 2010, 22 dagar kvar!

Det ska skrivas lite om RUT, skatter och rättvisa men betydligt mer om kunskap, skola och vetenskap. Rätt igenom alla inläggen kommer miljöfrågan att finnas med för den är så livsavgörande. Jag är medlem i naturskyddsföreningen och tycker om den kunskapsbank de bygger upp men undrar om de egentligen har speciellt goda insikter om de politiska vägarna till en bättre miljö.

Trevlig läsning önskas ni alla.