Vi har ju styrts av socialistiska värderingar så länge att vi börjat tro att jämlikhet är bra för samarbete och ledarskap. Jämlikhet är förstås bra på flera sätt och saker som likhet inför lagen ger rättvisa, demokratisk jämlikhet ger delaktighet och jämlika möjligheter ger hopp till alla. Det börjar dock bli dags att diskutera när jämlikhet ger allvarliga skador.
Samarbete blir initiativlöst av jämlikhet
Det finns allt fler samarbeten som innehåller en total respektlöshet inför både kunskap och förmågor och där aggressivitet belönas, lättja hyllas och den som kan bidra minst brer ut sig. En rent postmodern kunskapssyn gör att allting flyter och det finns inga rätt och fel när allas åsikter är lika mycket värda. Vi borde veta att det är olika vilka fakta vi känner till.
Jämlikhetstanken undergräver struktur i ledarskapet
Jämlikhetstanken gör också att vi överger mängder av viktiga former för struktur. Möten leds inte av den som förberett sig och tänkt efter kring allt från agenda till att skapa teamkänsla. Det finns också en ständig strävan att byta ledarskap och det är någon annans tur att sola sig i glansen av att leda. Fast ledarskap är ett arbete som kräver kontinuitet och det är också något som blir bättre av träning och omfattande erfarenheter.
Utveckling och framtida välfärd undergrävs
De aggressiva och utagerande får mer plats i ett samhälle där tvång ses som naturligt. Börjar man resan mot att människor inte har förtjänat det de skapar så ger det plats för den som vill roffa åt sig. De duktiga och skötsamma trycks tillbaka. 
Strävan efter socialistisk jämlikhet bygger på kollektivismen och den blir mest en strävan efter likformighet. En likformighet där det ovanliga kommer i kläm och allt från Che Guevaras jakt på homosexuella till Dödens fält i Kambodja för de som råkade vara duktiga uppstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar