En marknadsekonomi som tar hänsyn till hållbarhet

Här kommer ett välskrivet inlägg i en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Det är den här vägen världen måste gå. Hållbar kapitalism

Jämställdhet är inte en vänsterfråga

Malin Lernfelt tydliggör förtjänstfullt att Feminism är inte vänster och det är så skönt att inse att feminism handlar om mer en FI och Gudrun Schyman. Jämställdhet mellan könen är i grunden något liberalt.

Kunskapsutmaningen har bytt skepnad

Numera så går hälften av våra ungdomar vidare till högskola och uppmaning från politiker är att fler och fler ska göra det. Andelen högutbildade i låglöneyrken växer precis som akademikerarbetslösheten. Arbetsgivare tittar allt mer på det som inte är skolmeriter. Varför vill politiker bara ha mer och snabbare skolutbildning? Är det inte att sitta fast i sanningar från igår?

Malin Lernfelt tar i Erfarenhet är också bra upp att andra typer av insikter behövs för att balansera upp det skolan ger. När vi har en trend mot att skolan hanterar allt mer av abstrakta begrepp, reflektion och breda teorier så blir det ännu viktigare att få med sig något annat i bagaget. Istället har vi en utveckling som går åt motsatta hållet och det verkar som inga vaknar upp för vad som händer.

Kunskap ska placeras in i samhället, vävas ihop med det arbete som skapar framtiden och den ska även byggas genom att göra, öva och förfina sitt handlag.

http://www.freedigitalphotos.net/images/Other_Industry_g262-Welding_p22403.html

SKL trampar ner oss alla

Budgeten för det som kallar sig en arbetsgivarorganisation närmar sig allt mer en miljard. Bloggen Ekonomistas analyserar i inlägget Varför kommunerna inte höjer lärarnas löner? hur en monopsist agerar när det gäller löner och hur det leder till icke-optimalt låga löner. Analysen fokuserar på lärarlöner men gäller egentligen alla yrkesgrupper. Egentligen behöver inte en kommun vara monopsist och den har dessutom ofta en hel del insikt i behovet av att få till sig tillräckligt bra medarbetare så mycket av problemet uppstår bara genom en stark central arbetsgivarpart. Hur kan vi tycka att så här mycket av våra skattepengar ska gå till en organisation som skapar en felaktigt fungerande arbetsmarknad? Med så här mycket pengar dvs. motsvarande lönekostnader för mer än 1000 personer så är förstås organisationen långt mycket mer än en arbetsgivarpart. Behöver vi en parallell politisk nationell organisation till den vanliga statliga eller innebär det här ett stort demokratiproblem? Kommer vi snart bli nertrampade och stångade?

 http://www.freedigitalphotos.net/images/Livestock_g109-White_Cow_p1254.html

Det är synd om oss allihop

Ifall någon bekymrar sig över att kvinnor får mer makt och skräms av New Data on the Rise of Women så säger jag bara att män får lika stor andel döttrar som kvinnor. När Anna Laestadius Larsson fokuserar på tycka synd om i sitt inlägg Nej, jag tycker inte synd om killarna så måste jag påpeka att om killar inte passar i skolan så är det dubbelriktat för då degraderas även skolans värde. Det finns ett otroligt obehaglig scenario där kunskap och kompetens sänks i värde, när unga män väljer alternativa vägar, än en via skola och bildning. Vi kan möta en framtida värld där jämställdheten inte ökar trots att kvinnor skaffar sig ett stort utbildningsförsprång, en värld där mäns väg till självförverkligande istället går via våld etc. och då blir det synd om oss allihop. Vi får inte nonchalera problemet med de omotiverade killarna för tjejernas skull.

Nej, skolan är inte på rätt kurs än!

Helena von Schantz skriver insiktsfullt på Newsmill Var kommer lärarna in? och jag anser att det konsensus som finns kring att lärarskickligheten är avgörande borde få mer genomslag för bedömningen av om svenska skola är på rätt kurs. Det är smått självklart att vara positiv till Björklunds fina skollag, till att lärarutbildningarna får krav på sig, lärarlegitimation mm men räcker det? Nej svensk skola får bättre belysning men ännu kommer man inte åt grundproblemet. Läs gärna Titanic fortfarande på väg mot isberget.

Skola och välfärd lite filosoferande

Välfärden 3.0, hjärnkraft, lekfullhet och ansvar är ett litet inlägg med många länkar till Pluraword som filosoferar kring detta.

Gerties sköna texter om socialliberalism

Jag samlar på mig lite inlägg av Gertie Hammarberg Tersmeden och njuter hur hon utvecklar tankarna kring ett alternativ mellan ägandekoncentration och likformighetssträvanden.

Socialliberalism i globaliseringens tidevarv belyser hur socialliberalismens position blir ännu viktigare i det moderna samhället. I inlägget Indoktrinera till demokratiskt tänkande provocerar hon lite kring att man måste kämpa för liberala värden och ett öppet samhälle. I Tack alla mina förebilder för att ni finns! kritiserar hon det hetsiga och hätska samhället som begränsar analysen av de stora frågorna och lyfter fram förebilder som ett sätt att orka stå upp för bra värden. I liberalismens gränstrakter handlar funderingarna kring gränsdragningsfrågorn för frihet och där hämtar jag följande citat: "Det är det svartvita tänkandet som är farligt och då gäller det att själv också våga fundera kring sina egna ståndpunkter". Vart tog ideologin vägen? behandlar hur en större helhetssyn på de svåra frågorna borde eftersträvas. Kan det vara så att Gertie är duktig på att ge oss nycklar till en bättre värld?

http://www.freedigitalphotos.net/images/details.php?gid=299&sgid=&pid=8922

Det blir varmare men inte här ....

Det kommer inte att bli trendigt att prata om klimathotet om vintern fortsätter så här. "Får jag bara tag i en miljömuppe så skall jag binda honom naken i en snödriva! Sen kan vi snacka uppvärmning" skriver en kollega i ett mail. Ta dock en titt på kartan och inse att det är människor i Alaska, Grönland och Kanada som gottar sig i att ha det ovanligt varmt. Klimatförändringen är på gång men effekterna på Sverige är svårförutsägbara.


Läs mer här på denna norska site.

Skolan är viktig och lärare är bra att ha

Jag har en stor förhoppning om att socialdemokraterna ska börja hitta tillbaka till riktig bildningsideal. Göran Perssons uppstartade period med att sopa saker under mattan när det gäller skolan kanske kan vara över snart och jag gläds exempelvis över över en betygsöverenskommelse i samförstånd. Att skolfrågor ska kunna samla många oavsett politisk färg visar jag genom att ha en särskild blogg om skolan. Det är verkligen inte säkert att politisk färg gör att åsikterna kring skolan är de samma.

Lärare är bra att ha heter bloggen om skolan. Besök den gärna!

Jag hittade en kaxig liten sentens

      Hos Helena von Schantz hittade jag några rader om vänster, höger. De kan låta som att sticka ut hakan men jag känner ändå genast att politik är inte något enkelt val mellan medmänsklighet och fungerande ekonomi eller ett val mellan offentlig sektor och frihet. Det här citatet är sant även för mig som är stadigt planterad i poltikens mittfåra. Politik ska handla om att välja rätt väg.

RUT och ROT

Jag läste i Skolindicatorn Nyhetsbrev 16 att man pratar om RUT och ROT projekt när man ska förbättra skolan. Det verkar som att dessa begrepp har fastnat som de positiva företeelser de är. Satsningar på tjänster till privatpersoner för att få deras dagliga liv att fungera bättre är precis den typ av tillväxt som efterlyses som ett led i aktivt miljöarbete.

Vill ni lära er vad de betyder? I blogginlägget Vad betyder ROT och RUT? så förklaras de.

Raka besked om miljöpolitik

Ska vi rädda den här planeten?  tar upp mycket av den strutsmentalitet som skiljer oss från en riktig miljöpolitik. Jag nöjer mig med citatet "Ska vi rädda den här planeten måste vi tänka, forska, kommunicera, kavla upp ärmarna och jobba. Mer, Maria Wetterstrand. Inte mindre."

Kamp mellan ideologier

Jag missade all progmusik för en programledare deklarerade att det viktiga var det politiska budskapet och inte musikens kvalitet och då gjorde jag så mycket revolt jag kunde. Efteråt har jag upptäckt att Nationalteatern och Hoola bandola band ... gjorde bra musik. 


Jag hör ju till dem som hela tiden upplevt att icke-socialistiska värderingar mött motstånd och hela tiden kämpat med beskyllningar om att sakna medkänsla då jag varit kritisk till socialistiska idéer. Jag har i ett tidigare inlägg diskuterat Medmänsklighet och icke-socialism och visat varför detta är en så mycket naturligare utgångspunkt. Det var dock länge som jag trodde att vissa grundläggande frihetsvärden och tankar om individens ansvar för sina handlingar var något som omfattades av alla men jag har med tiden upptäckt att för mig självklara liberala ideal har ifrågasatts av högt uppsatta kulturpersonligheter.


I Stormen kring Forum för levande historia tas tankar upp om kampen för en mer objektiv historieskrivning och jag inser att slaget på intet sätt är vunnet för de viktiga liberala idéer som har skapat det öppna samhälle vi har idag. Ett samhälle som i medmänsklighet totalt skåpar ut alla kommuniststater som någonsin funnits. Jag citerar Gertie Hammarberg Tersmeden:


"Historia är förknippat med ansvar, ett ansvar att kollektivt komma ihåg de många illdåd som görs mot människor och av människor i alla tider. Vi har inte råd att glömma bort olika folkmord eller några hemska massmord av ideologiska skäl. Det finns redan idag många människor som försöker lägga historien till rätta för sina egna syften. Brott mot de mänskliga rättigheterna får heller aldrig bli förhandlingsbara."


Samtidigt diskuterar Helena von Schantz i sin blogg Lagspelare eller bråkstake hur ideologin kan komma i skymundan i maktspelet i politiska organ. Där diskuterar hona om "att hellre vara obekväm för andra än obekväm med sig själv" och säger följande: " Jan, jag tror att man måste bestämma var man sätter ner pålarna. Annars kanske man säljer sin själ utan att ens märka det." Vi har alla ett ansvar för att stå upp för vår ideologi.


Jag minns en gammal debattartikel Därför är antiliberalismen så stark i svenskt kulturliv och tänker att vi som vill verka för medmänsklighet med hjälp av liberala värden och en stark humanism har en stor fortsatt kamp mot de som av olika personliga skäl och missriktad idealism bekämpar de viktiga värden som har gett dem utrymmet att föra sin egen talan. Kanske ska jag omformulera mig:  Jag vill kämpa med dessa människor för en värld utan likformighet och istället skapa en plats full av många människors växande och frihet.

Afganistan, en sak värd sitt pris

Det finns en olust inom mig mot allt militärt och under min värnplikt satsade jag mycket på att lära mig sjukvård, bilkörning och orientering men blev sämre på att skjuta än jag var innan. Dock är jag uppvuxen med att Sverige deltar i FN's fredsbevarande operationer som ett led att stärka positiva krafter.

Frågan om svensk trupp har blivit aktuell just nu både för att SD och de rödgröna skulle kunna göra gemensam sak i en första fråga och för att riskerna för svenska soldater ökar. Det är förstås bra att folkmajoriteten får genomslag och jag kommer att känna en glädje över demokratins kraft om trupperna tas hem men när det gäller själva sakfrågan har jag ändå formulerat varför Sverige helst ska ha kvar dem.

Svårigheten i Afganistan handlar väldigt mycket om att man inte slåss mot en tydlig fiende. Talibaner, nej! Det är många olika rörelser som ibland använder samma namn men egentligen är de största drivkrafterna inte religösa eller politiska utan handlar om makt och narkotika. Det är en kamp mot kriminella. Självklart ska kampen föras av medmänskliga skäl, av medkänsla med förtryckta kvinnor och för demokratin men kampen är i första hand en kamp mot brottslighet. Den ska inte ha någon deadline.

Halvpacifisten Jan, fick ändå inse att vi i Sverige har något att försvara och även när hotet från Sovjet är borta och hotet från Ryssland inte är så stort så finns det maffiaorganisationer med gott om vapen och många länder med mycket otrevlig ledning som kan snegla på ett litet välskött land med mycket habegär. När Sverige i raskt tempo avvecklar sitt försvar så känner även jag att det finns en gräns när vi kommer att ha för lite möjligheter att skydda det vi värdesätter. Jag ska våga mig på att säga något som jag nog tror några låter cyniskt. Svensk trupp i Afganistan lär sig mängder om modern krigföring på ett sätt som inte går att simulera och just livsfaran är extra viktig för den psykologiska inlärningen.

Försvara demokrati och medmänsklighet

Jag är uppvuxen med det fria samhället, där det är fritt att bosätta sig var man vill, där vi läste med spänning om de svenska utvandrarnas väg till ett nytt bättre liv i Amerika. Det är för mig en självklarhet att Sverige ska öppna sina gränser för människor som behöver en fristad. Vi lever i ett glesbefolkat land och det känns som det självklara medmänskliga bemötandet av människor som inte är lika lyckligt lottade som vi. I den mest centrala frågan för Sverigedemokraterna är jag en starkt övertygad motståndare och känner en förvåning över att inte fler svenskar står upp för att det är självklart att vi ska fortsätta ta emot fler invandrare.

Det politiskt taktiska spelet kring Sverigedemokraterna får mig däremot att undra. Är detta verkligen förenligt med demokratin och är det verkligen ett bra sätt att bemöta deras åsikter?

Man lyfter fram att det finns medlemmar i Sverigedemokraterna som har ett förflutet i rasistiska rörelser och att det finns många medlemmar som har uttalat sig starkt invandrarnegativt. Det känns dock som att man bör bemöta partiet för den politik de vill föra och sen granska dess medlemmar och representanter så att de inte ljuger om vad de ställer upp på och avviker från vad partiet säger sig stå för. Det är självklart att jag avrådde alla från att rösta på ett parti med så mycket populistiska budskap och sådan omognad i att diskutera sig samman kring sina idéer. Ett politiskt spel för att hålla dem borta från alla typer av forum och möjligheter att påverka känns för mig på gränsen till odemokratiskt. Att inte ha något organiserat samarbete med dem är en självklarhet då de inte är tillförlitliga nog för att det ska fungera men att trixa med utskottsplatser etc. för att de inte ens ska få framföra sina åsikter känns ytterst tveksamt. Dessutom är det stor risk att det bara späder på misstron hos de som har röstat på partiet.

En möjlig positiv sak med SD's inträde i riksdagen skulle kunna vara att de andra började föra debatten om invandring och integration på ett rakare och tydligare sätt. Det finns en sjuka i att inte säga något åt ena eller andra hållet för att inte stöta sig med några men det är dags att alla riksdagspartierna börjar deklarera öppet hur många de vill släppa in och hur de vill göra urvalet. Här har de andra partierna en chans att stärka demokratin genom att varudeklarera sig själva.

När det gäller integrationspolitiken är 95% överens om att den ska fortsätta att vara generös. Det vore konstigt om inte den åsikten blev den gällande i praktiken, jag tror vår demokrati om mer än så. När det gäller övriga frågor så kan de ömsom stödja allians eller rödgrönt men det är ingen part som behöver anpassa sig efter dem. De kan ändå känna att de har ett inflytande eftersom de avgör hur blockens politik ska blandas. Jag tycker att detta är en vacker sida hos demokratin, att ett parti kan känna sig som de har inflytande utan att andra partier behöver känna sig som att de har behövt gå dem till mötes på minsta sätt. En majoritet av svenska folket vill dra tillbaka trupperna från Afganistan, då behöver inte minoriteten ha några sura miner över att SD röstar som de rödgröna. SD's väljare kan efteråt inse att beslutet var dumt men då får de rösta annorlunda nästa val.

Demokratin hanterar beslutandet bäst utan en massa politiskt trixande.

Exempel skapade av politiker

Nu var det dags igen, Annica Holmquist används som slagträ i debatten, men sen plötsligt upptäcker man att den som drog igång hela debatten, Emelie egentligen är en politiker verksam i vänsterpartiet. Det känns som att de personliga exemplen från rödgrönt inte är lika personliga längre. Det var ju läkaren som det var så synd om i utfrågningen av Reinfeldt och så visade det sig att han kampanjade för socialdemokraterna. När vår opartiska statliga television går på en till liknande sak så undrar man vad man ska tro på. Är det här något i samma anda som valskolor drivna av politiska partier?

Lena Melin i Aftonbladet kommenterar alliansens hantering av sjukförsäkringem och framför allt kritiserar hon dem för att vara sent ute med att tänka igenom sina argument. Jag citerar hennes summering av alliansens argument:

" I korthet ser försvaret ut så här:

   Att Sverige hade 750 000 sjukskrivna och förtidspensionärer var ett allvarligt samhällsproblem.

  De långtidssjuka och förtidspensionärer vändes tidigare ryggen. De fick ingen chans att komma tillbaka.

  Inga reformer är perfekta. Det som blir fel ska justeras.

  Den som är sjuk ska inte jobba. Allt annat är otänkbart."

och i denna artikel finns i alla fall en hel del tendenser till en bättre politisk debatt en där man erkänner vad den andra sidan har för positiva argument.

Jag vill som väljare ha tydliga exempel från verkligheten men faktiskt då i första hand från politikernas egen verklighet. Problem de sett och sen agerat för att lösa. Jag är inte överdrivet förtjust i kvällstidningsupplägget med någon som gråter ut om sina problem och tänker bland annat på den "stackars tjänstemannen" som var ansvarig för att Stockholms stad förlorat 81 miljoner och nu fick han sälja en av sina sommarstugor eftersom han bara tjänade 10000 mer än jag gjorde.

Att förändra saker möter på motstånd och det är lätt att kritisera för det som inte blir bra men det som verkligen ställer till problem är sopa under mattan politik. Det är inte Reinfeldts slutdatum i sjukförsäkringen som skapat det stora utanförskapet, det är Göran Perssons stora sjukpensioneringar.

Sverige behöver politiker som vågar förändra och media som klarar av att granska dem sakligt!

Länkar om Annica:
http://svt.se/2.128339/1.2151917/hennes_blogg_kan_paverka_valet?lid=puff_2151238&lpos=extra_0

http://svt.se/2.128339/1.2151238/annica_blev_utforsakrad_trots_svar_sjukdom?lid=puff_2151917&lpos=extra_0

Länk till Lena:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article7806517.ab

Tillväxt och hållbar utveckling

Jag hörde av en valtalare att mp's skatteväxling är ett sätt att få rätt slags tillväxt utan att minska tillväxten vilket glädjer mig. Någon slags tillväxt är det enda realistiska alternativet. Det finns förstås ett annat miljöparti som har kämpat för liknande idéer sedan 1962 men ju fler desto bättre.

Ska vi dock fundera vidare kring åtgärderna och hur man verkligen lyckas tänka nytt. Kretslopp kräver att man börjar prioritera vägen tillbaka till naturen så fundera på vad det kan innebära när det gäller förhållandet mellan glesbygd och storstad. Ett samhälle sparsamt på resurser som ger sina medborgare en bra tillvaro kräver ett ökat fokus på tjänster för att göra livet bättre för människor. En stark tillväxt utan mer användning av resurser kräver ständig ökning av andelen kunskapsinnehåll och en minskning av andelen material.

Det borde leda till följande tre slutsatser:

1. Storstaden borde ge glesbygden service, istället för dagens tvärtom.

2. Samhället borde stödja tjänster riktade mot privatpersoners välbefinnande.

3. Naturvetenskap och teknik är de goda redskapen för att ge oss bra resurssnåla produkter

Lite konkreta idéer för att belysa hur vi borde tänka. Tankar på infrastruktur borde fokusera på att nå ut till alla människor med ett flexibelt transportsystem (1).  Storstäderna borde ansvara för att köra ut väl bearbetat avfall och betala trots att glesbygden har nytta av det de får (1). RUT borde utvidgas med andra tjänster som ökar privatpersoners välbefinnande, vi kan ju inte ha skattekilar som hindrar det vi behöver göra (2). Entreprenörskap  som något man får prova i skolan och val som möjliggör att man fokuserar på naturvetenskap och teknik tidigt behövs(3).

Det goda framtida samhället behöver förstås människor av alla möjliga slag och mängder av olika yrken men kunnighet om teknik och praktiskt arbete är värdefullt hos alla yrkesgrupper. Vi behöver fortsatt en stark offentlig sektor men någon slags avundsjuka som hindrar andra att unna sig det de tycker är viktigt kan verkligen hindra en positiv utveckling av tjänster. Ett hållbart samhälle satsar på kollektivtrafiken men ett samhälle där storstäderna ger service åt glesbygden tillhandahåller också mer flexibla transporter, där det blir för dyrt att samordna.

En bättre form av tillväxt finns alldeles runt hörnet men den bygger på valfrihet istället för likformighet. Den går framåt istället för bakåt!

Ohly med byxorna nere

   När han vill höja skatten för vanliga löntagare och sänka den för fotbollsproffs avslöjar han att han inte tycker att arbete ska löna sig men fotboll ska det. (han har tagit tillbaka förslaget efter 3 månaders övertalning)  Jag undrar vad samhället klarar sig bäst utan, arbetare eller fotbollsproffs? Vänsterns politik med byxorna nere.

    Det är precis som Sahlin som av taktiska skäl sänker skatterna mest för det rikaste pensionärerna när det är de svagaste som drabbats värst. Budskapet är att arbete inte ska löna sig! Det är väl hemskt att någon ska få njuta av resultaten av att ha arbetat hårt. De rödgrönas politik med byxorna nere.

     Läs gärna mer om vilken figur som de rödgröna vill ska vara med och styra Sverige:

http://blogg.gp.se/valbloggen/2010/09/05/lars-ohly-fragas-ut-i-tv/

Svänger om Björklund och står stilla hos Sahlin

Aftonbladet har i sin ledare skrivit att det svänger om Björklund och det väl inte tänkt som någon komplimang men för mig blev det ganska träffsäkert för att lyfta fram det positiva med honom. Samtidigt så blir det allt tydligare att det inte händer mycket för Sahlin och i för sig var det många inom rörelsen tyckte långt innan.

Björklund säger saker på ett sätt som retar upp men har samtidigt inte sagt något som borde vara kontroversiellt. Att skolan ska ha rätt att neka viss undervisning till den som vägrar se lärare och klasskamrater i ögonen borde vara en självklarhet när man inser att vissa undervisningsformer kräver den typen av interaktion. Det intressanta är med vilken styrka vissa vänsteranhängare går igång på att lärare och skola ska anpassa sig i alla situationer. Det är otroligt vad lätt det är att ställa extra krav på lärarkåren utan att fundera på om det är smart. När det är svårt att få duktiga elever att utbilda sig till lärare, när kunskapsresultaten hos eleverna sjunker då är det väl inte läge att göra det svårare lärarna. Det är egentligen lite likadant med Björklunds andra förslag, de är ganska små men de väcker en principdebatt där man kan göra ett vägval mellan att stärka lärarna och kunskapsuppdraget eller sticka huvudet i sanden.

Intervjun med Sahlin var som vanligt "mycket prat och lite verkstad" men de två  nya frågorna visar så tydligt hur hon agerar. Det ena handlade om utrikespolitiken där det visade sig att hon egentligen hade kompromissat bort mer till vänstern än hon insåg. Det andra handlade om pensionärerna där det blev tydligt att hon vill sänka skatten mest för de rikaste pensionärerna tvärtemot hela partiets ideologi. Det handlade förstås om en ren argumentationstaktik där partiet plötsligt hade kört in sig på ett ideologiskt stickspår.

Frågan blir vill vi ha en regering som likt Björklund lyfter upp de viktiga principfrågorna i ljuset eller en som låter bli att se hur de misshandlar sin egen ideologi och inte drar sig för samarbeten med extremistpartier som vänstern.

Jag som avskyr hur sossarna har gjort mängder av frågor till icke-problem vet vart jag står. Jag vill inte ha en rödgrön regering som i Göran Persson anda använt osjyssta maktmedel för att tysta lärarnas protester mot dåliga reformer och fortsätter att sopa besparingar på skolan under mattan mha kommunerna.

Medmänsklighet och icke-socialism

Jag mötte uttrycket: "den som inte varit kommunist i sin ungdom saknar hjärta och den som fortsätter att vara det saknar hjärna" igen. Det fick mig att fundera mycket kring att vara icke-socialist och bry sig om de som har det svårast. Mitt i en politisk situation där (s) ska sänka skatterna mest för de rikaste pensionärerna medan (m) gör tvärtom och sänker mest för de fattigaste blir det skönt att skaffa sig en ideologisk överblick för att inte dras med i något slags ideologiskt hattande. Innebär hjärta för andra socialism?


Vad är då socialismens grundpelare? Jo "till var och en efter var och ens behov" och det ska förstås finnas någon som skapar resurserna. För den skapande delen skiljer sig lösningarna och exempelvis en socialdemokratisk lösning innebär marknadsekonomi och belöningar/extra inkomster till de som skapar mycket. Är då vi människor egoister och det är därför socialism aldrig lyckats. Mitt svar är otvetydigt att en stor majoritet av oss bryr sig om sina medmänniskor. Kolchoser mm i sovjet fungerade initialt ofta bra för det fanns många som tyckte om att arbeta för andras skull. De som fick systemen att gnissla var några få som fick sina behov tillfredställda av andra men sen ändå satsade sin kraft på att göra det bättre för sig själva. Orättvisan blev för stor och man fick frångå principen om efter behov eller ha en kolchos som slutade att fungera.

Socialismens grundprincip kommer aldrig att fungera men vi kan fortfarande välja att bry oss om de som har svårt. Icke.socialismen är enda realistiska framtidsvägen som också kan inrymma mycket hjärta. Detta märks om och om igen när riktiga samhällsproblem, miljö och ekonomi ska lösas. Man måste avvakta en icke-socialistisk långsiktig lösning!

Miljöproblem, arbetstillfällen åt många och sociala skyddsnät löses långsiktigt bästa av icke-socialister.

En synvända när det gäller miljön

Naturen har funnits med mig hela livet och att förstå den har varit ett livsintresse och jag ser med oro hur vi människor med stor okunskap gör saker med den utan att tänka igenom konsekvenserna. Miljöfrågorna är verkligen de viktigaste för vår överlevnad som art och då blir allt annat väldigt smått

Jag läser en artikel om storleken på subventionerna av vindkraft och att borren kommit igenom Hallandsåsen efter 17 år och får ytterligare några fakta att lägga till det jag samlat på mig. Det är fantastiskt för miljön att vi får en snabb tågförbindelse Göteborg - Malmö som kan konkurrera rejält med biltrafiken men jag känner historien med mycket pengar på misslyckande och mängder av oförutsedda miljökonskevenser. Jag funderar på när en miljöinvestering är värd sitt pris och när vi kan räkna hem denna jätteinvestering i tunnelbygge. Det finns många miljövänner som inte tror att tunneln var värd sitt pris, hur man än räknar.

Det är många stora projekt som staten egentligen aldrig räknar hem pengarna på utan får skjuta till från statskassan. Det är fortfarande flera som det är tveksamt om de är prisvärda ens om man lägger till ganska bra för hur de har påverkat naturens resurser. Kanhända var inte Köpenhamnmötets fiasko så farligt utan bara naturligt då det var så mycket storvulet snack och så lite av att ändra synsätt.

Rent allmänt tycker jag förstås att vi över hela världen sätter för lågt pris på naturens resurser så att vi låter dem utarmas av kortsiktiga behov. De som slänger plastkorkar i havet som dödar fåglar 1000 mil bort betalar alldeles för lite för sin användning av naturen och vi använder luften och vattnet på sätt som minskar möjligheten till användning i framtiden. Vi måste höja det värde vi tillmäter naturens resurser och lägga mer ansvar på oss människor att bevara det vi har. Vi måste också lägga mer värd vid att vi skaffar oss kunskap inom viktiga områden.

Vi måste göra stora förändringar på våra synsätt när det gäller kostnaden för att använda naturen men göra mindre av stora projekt.

Ett miljöparti som svänger mellan att subventionera bilindustrin till att utarma landsbygden med straffskatter för att genomföra enorma projekt mot förnyelsebart  känns inte som den stabila vägen till ett gradvis bättre tänk kring miljön.

Några kommentarer till valet och miljön

Här samlar jag några tankar inför valet 2010, 22 dagar kvar!

Det ska skrivas lite om RUT, skatter och rättvisa men betydligt mer om kunskap, skola och vetenskap. Rätt igenom alla inläggen kommer miljöfrågan att finnas med för den är så livsavgörande. Jag är medlem i naturskyddsföreningen och tycker om den kunskapsbank de bygger upp men undrar om de egentligen har speciellt goda insikter om de politiska vägarna till en bättre miljö.

Trevlig läsning önskas ni alla.