Jag mötte uttrycket: "den som inte varit kommunist i sin ungdom saknar hjärta och den som fortsätter att vara det saknar hjärna" igen. Det fick mig att fundera mycket kring att vara icke-socialist och bry sig om de som har det svårast. Mitt i en politisk situation där (s) ska sänka skatterna mest för de rikaste pensionärerna medan (m) gör tvärtom och sänker mest för de fattigaste blir det skönt att skaffa sig en ideologisk överblick för att inte dras med i något slags ideologiskt hattande. Innebär hjärta för andra socialism?
Vad är då socialismens grundpelare? Jo "till var och en efter var och ens behov" och det ska förstås finnas någon som skapar resurserna. För den skapande delen skiljer sig lösningarna och exempelvis en socialdemokratisk lösning innebär marknadsekonomi och belöningar/extra inkomster till de som skapar mycket. Är då vi människor egoister och det är därför socialism aldrig lyckats. Mitt svar är otvetydigt att en stor majoritet av oss bryr sig om sina medmänniskor. Kolchoser mm i sovjet fungerade initialt ofta bra för det fanns många som tyckte om att arbeta för andras skull. De som fick systemen att gnissla var några få som fick sina behov tillfredställda av andra men sen ändå satsade sin kraft på att göra det bättre för sig själva. Orättvisan blev för stor och man fick frångå principen om efter behov eller ha en kolchos som slutade att fungera.
Socialismens grundprincip kommer aldrig att fungera men vi kan fortfarande välja att bry oss om de som har svårt. Icke.socialismen är enda realistiska framtidsvägen som också kan inrymma mycket hjärta. Detta märks om och om igen när riktiga samhällsproblem, miljö och ekonomi ska lösas. Man måste avvakta en icke-socialistisk långsiktig lösning!
Miljöproblem, arbetstillfällen åt många och sociala skyddsnät löses långsiktigt bästa av icke-socialister.
Jag brinner för det västsvenska paketet och Västlänken men det känns som att det kommer gå igenom. Nu är det allmänpolitiska fältet väldigt spännande och skolan återfår en viktig position. Jag blir allt tydligare med mitt ställningstagande för Liberalerna och integration samt flyktingar har växt till en helt central fråga.
Någon sa -Politik, det är att vilja. Kan ha varit Palme. Jag säger, -Politik, det är att handla utan att göra en riktig konsekvensanalys. Hur ska man annars förklara att det finns så många olika åsikter om hur man ska uppnå uppsatta mål. Sedan finns det förstås olika syn på saker och ting, ta t.ex. rättvisa. För vissa är rättvisa att andra betalar för alla mina behov. För andra är det att alla ska ha lika möjligheter att förverkliga sina liv och ta ansvar för det. Och dom som verkligen inte har förutsättningar att göra det ska få åtnjuta ett värdigt och acceptabelt liv på bekostnad av andra. Det är grunden i mitt solidaritetstänkande.
SvaraRadera