Jag börjar med att uttrycka min respekt för socialdemokraternas kamp för solidaritet och mot extrema skillnader i ägande. Det är långt ifrån alla som kallar sig socialister som driver dess galna utopi. Däremot är det många som tycker att "till var och en efter dess behov" låter fint trots att det i andra änden betyder att ingen får behålla rätten och friheten till att njuta belöningen av det egna arbetets resultat.
Själva tanken om att någon som behöver leva på andras prestationer ska ha det lika bra är som en röta för samhället.
1. Urgröpt arbetsvilja. Solidariteten fungerar ofta först men när en enda skaffar egna fördelar genom att inte arbeta för det gemensamma så faller systemet som dominobrickor.
2. Allmänningens tragedi. När en enskild kan använda resurser och alla får konsekvenserna så överutnyttjas resursen och ger mindre och mindre.
3. Fel människor lyfts. Det lockar till sig och ger utrymme för att breda ut sig för de lata och okunniga medan de flitiga och duktiga marginaliseras.
Jag brinner för det västsvenska paketet och Västlänken men det känns som att det kommer gå igenom. Nu är det allmänpolitiska fältet väldigt spännande och skolan återfår en viktig position. Jag blir allt tydligare med mitt ställningstagande för Liberalerna och integration samt flyktingar har växt till en helt central fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar