Att låta ilskan rinna av mig

Idag var en het dag. Den började klibba mot mig och gjorde det tyngre att andas. Så åkte vi ut till en alldeles egen vik och när vattendropparna rinner av en medan vågorna kluckar intill så känns det som att allt tungt också är på väg bort med dem.


Jag har låtit ilskna människor lämna över ilska till mig. Människor som är ilskna över att kollektivtrafiken subventioneras och att de måste betala gör mig arg. De som är arga över att bilister måste betala för sig provocerar mig. De som skapar myter och förtalar mitt drömprojekt, Göteborgs "tunnelbana"++ de gör mig ledsen. De som har åsikter utan att ha läst på. De som föraktar kunskap. Alla de där arga och hotfulla har gjort mig ilsken.

Det är tur att den där ilskan kan sköljas bort. Även om den kommer tillbaka när jag minns den precis som solen strålar mot min hud så blir det som att varje gång jag svalkar mig så blir den svagare.