Vi ställer grupper mot varandra

Jag ser på Aktuellt där ett hälsovådligt och brandfarligt läger för tiggare rivs och företrädare för dem anser att kommunen borde tillhandahålla bostäder. Strax efter ett reportage om hur en skenande brist på flyktingbostäder gör att privata aktörer kan göra stora pengar. Bostäder är en trång resurs och dessa två gruppers behov står i tydlig motsättning mot varandra. Vi kan då lägga till en betydande oro bland hemlösa svenska medborgare om att de får mindre hjälp.

Göran Greider säger att "jag är allergisk mot att tala om volymer för det lägger skuldbördan på de som flyr" för att i nästa ögonblick säga att "ett rimligt mottagande ligger på 50 000 - 100 000". Det sista är ett rent uttalande om volym så han ger ett typiskt exempel på usel dubbeltydig retorik. Det är tydligen vem som talar om volym som spelar roll. Jag anser att Greider, socialdemokratisk chefredaktör demonstrerar hela den socialdemokratiska retoriken. Det gäller att täppa till munnen på de som kräver tydliga prioriteringar så att de kan genomföra sina prioriteringar i det fördolda. Precis som med skolan där kommunerna fick ta över nedskärningarna så att det inte skulle synas. Den här taktiken används inom vården, skolan, biståndet mfl områden.

Det kan vara intressant att studera biståndsbudgeten som har precis samma storlek år efter år men där man kan omdisponera pengarna mellan ett brett spektrum av grupper med olika behov. Vi har en svältkatastrof i afrika, flickor i Nepal lever förtryckta utan skola, flyktinglägren nära Syrien behöver mer pengar, många driver på om insatser i Rumänien för hjälp till romer på hemmaplan och kostnader för den ökade flyktingmängden och alla dessa behov ska tas från samma fasta summa pengar. Den socialdemokratiska regeringen har ett dolt sätt att prioritera riktigt hårt mellan svårt utsatta grupper.