Dags med uppföljning av det viktigaste

I Ständigt denna utvärdering så diskuteras hur oerhört ovant riktig uppföljning känns i skolans värld och i Ge eleverna kompetenta lärare så funderar jag kring hur det här med obehöriga lärare överhuvud taget kunnat bli vanligt. Den slutsats som närmar sig är att de hänger ihop och den vansinniga användningen av obehöriga lärare kan förklaras med att det inte syns vilka oerhört negativa konsekvenser det får på elevernas kunskap.

En av förklaringar till förändringsovilja blir också tydlig. Ungefär samtidigt som man började ta in många obehöriga lärare så började man införa arbetslag fokuserade på elevgrupper och idéer om utökat samarbete. När jag inser att detta ofta användes för att tvinga en duktig behörig lärare att täcka upp för en okunnig obehörig så blir det väldigt självklart varför arbetslag ofta stötte på mycket motstånd.

Jag har tidigare tagit upp Sveriges kommuner och Landsting i SKL trampar ner oss alla och funderingar kring att det är en parallellstatlig organisation som minskar demokratin. Även om mina exempel ofta är hämtade från skolans värld så anser jag att dessa tankar kan generaliseras till i stort sett allt som SKL sysslar med. Nu tänkar jag dock bredda frågan till att inte handla om en organisation som försämrar beslutsprocessen utan föra fram en tes om vad som är det skadliga. Det är intressant att studera hur uppföljning av det viktigaste fungerar.

Statliga, kommunala, företagsstrukturer hamnar ibland i upplägg som innebär att de inte följer upp det viktigaste. En skola som inte följer upp hur mycket kunskap eleverna får, en äldreomsorg där man inte vet hur de äldre mår eller en avdelning på ett företag som suboptimerar mot fel produkter i samtliga fall missar man att ta reda på det viktigaste. Det är dags att vi börjar genomlysa kommunernas verksamhet och studera vad de följer upp. Kommunernas verksamhet är central för vår framtid och mycket görs bra men jag ser ett sätt att lokalisera det som de inte klarar av.