Nej är fyllt av problem

Det ena alternativet vid ett demokratiskt beslut kan vara fyllt av problem. Jag har mött de som tycker det är rent odemokratiskt att kommunen mfl påpekar att ett nej till trängselskatt skapar problem men löser inte några. Information är istället förutsättningen för demokrati och det svider att betala skatt men alternativen kan verkligen svida mycket mer.

Ett nej innehåller inga ja, dvs ingen lösning på överbelastad centralstation och inkommande spår, ingen lösning på kollektivtrafikinfarkten, ingen lösning för tillväxt och ekonomi i Göteborg.

I Demokratiska beslut på kollisionskurs så tas ännu fler olösta problem upp och även de rent demokratiska svårigheter som uppstår vid ett nej. Säger man nej till att diska så ligger disken kvar, säger vi nej till trängselskatt så återuppstår flera svårlösta problem.





En replik på demokratiska beslut på kollisionskurs bemöts i Så mycket tjänar vi på kollektivtrafiken. Jag påminner också om en äldre artikel Nyttan av Västlänken balanserar kostnader som visar att detta är en satsning som vi behöver.

Dubbelt så många behöver kollektivtrafik

Bilar i Göteborg visar att var 3:e person i Göteborg har bil. Tar man och studerar bilarna som kommer åkande på en väg kan man snabbt se att det rör sig om typ 1/10 del med mer än en person i dem. Tar man då de som gör som jag och lämnar bilen hemma och åker kollektivt av ekonomiska skäl så balanserar det lätt upp. 2/3 av oss i Göteborg har inte möjlighet att använda bilen i vardagen, dvs dubbelt så många kan inte använda bil som de som kan göra det.

En resvaneundersökning för Göteborg visar förstås på att antal resor med bil är större än med kollektivtrafiken. De förklaringar som kan finnas till skillnaden kan vara.

• Bilister är flitigare resenärer
• Mycket av trafiken skapas av tillresande bilister
• Yrkestrafik är en stor resegenerator

Jag tror att vi behöver ta mer hänsyn till de som inte har tillgång till bil. Det är säkert så att många av dessa kan gå eller cykla till skola eller arbetsplats men ofta när tillvaron strular är det som viktigast med alternativ. Det är säkert så att många inte behöver resa så mycket men andelen bilar är ganska hög bland pensionärer och alla de andra kan allt behöva möjligheten också. Yrkestrafiken är viktig på mängder av sätt men något högre avgifter så att även de överväger sina alternativ borde väl vara rimligt.

Johan Wopenka skriver en intressant ledare i GT: Vi måste ha bilar när kollektivt inte fungerar. Huvudpoängen är förstås helt glasklar, vi behöver ha bilar som en reserv och ett komplement till vår kollektivtrafik och detta blir ännu viktigare när kollektivtrafiken underfungerar. Däremot får vi inte glömma att det är dubbelt så många Göteborgare som inte har det alternativet, trots att det är jätteviktigt med läkarbesöket, mötet på arbetsförmedlingen eller intagningen på skolan. Högre avgifter för bilister så att de betalar sina egna kostnader är då inte alls orimligt och det drabbar inte de viktigaste resorna för då är inte kostnaden avgörande. Ser vi också att bil i storstadstrafik medför mycket mer kostnader kan vi också behandla landsbygden rättvist. När kollektivtrafiken är dålig måste vi få in pengar till att göra den bättre snabbt annars är det en majoritet vars behov blir eftersatta.

Slarva inte bort er röst på Vägvalet

Hur många tror att Theo och Håkan är bättre på att förhandla med en alliansregering än våra lokala moderater? eller att de är bra på att förhandla med en Löfven-ledd?

Eftersom ett ja är mycket troligt så kan det ändå också vara dags att fundera på övriga frågor. Vägvalet röstar som moderaterna oftast men i så fall är inte moderaterna bäst på moderat politik?

Att låta ilskan rinna av mig

Idag var en het dag. Den började klibba mot mig och gjorde det tyngre att andas. Så åkte vi ut till en alldeles egen vik och när vattendropparna rinner av en medan vågorna kluckar intill så känns det som att allt tungt också är på väg bort med dem.


Jag har låtit ilskna människor lämna över ilska till mig. Människor som är ilskna över att kollektivtrafiken subventioneras och att de måste betala gör mig arg. De som är arga över att bilister måste betala för sig provocerar mig. De som skapar myter och förtalar mitt drömprojekt, Göteborgs "tunnelbana"++ de gör mig ledsen. De som har åsikter utan att ha läst på. De som föraktar kunskap. Alla de där arga och hotfulla har gjort mig ilsken.

Det är tur att den där ilskan kan sköljas bort. Även om den kommer tillbaka när jag minns den precis som solen strålar mot min hud så blir det som att varje gång jag svalkar mig så blir den svagare.

Min åsikt är väl lika viktig

Vägvalets ordförande Theo Papaioannou uttalar sig så här:



och andra nejsägare är inte sena med att hänga på:

Joakim Rosdahl:

Ett JA till #trängselskatt i #votegbg kommer att tolkas som fritt fram att strunta i göteborgarnas åsikter. "Se själva, vi visste ju bäst"

Jag tyckte att västsvenska paketet var förlösande, äntligen lyckas politikerna göra något rejält åt Göteborgs infrastruktur. Första gången på ett sekel. Även trängselskatten kändes helt rätt sätt att minska trängseln.

Jag accepterar att andra tyckte annorlunda och uppskattar demokratimöjligheten i att folkomrösta i frågan. Alla nej-beslut och vägval som gjorts av politikerna i decennier är dock minst lika mycket över våra huvuden som detta. Min ja åsikt i sakfrågan ska få påverka politikerna lika mycket som en nej-sägares och nästa gång hoppas jag vi får ett folkinititiativ för att politikerna ska åstadkomma mer, inte mindre.

Vi är dubbelt så många

Bara 1/3 av oss Göteborgare har bil. En del samåker men inte många, en del äger bil som jag men är mer beroende av kollektivtrafiken i vardagen. Nog kan det diskuteras hit och dit men det verkar ändå ganska klart att vi är ungefär dubbelt så många som är beroende av kollektivtrafik so de som är beroende av bil.

Jag som har båda möjligheterna gläds förstås över det och vill ha det så även i framtiden. När nej-sidan avslöjar sig som kollektivtrafikfiender är det kanske dags att vi ryter till! Vi är dubbelt så många unika människor.

Börjar tro på ett JA men kollektivtrafiken behöver fortfarande försvaras

Nu kom då omsvängningen i opinionen äntligen: Hälften säger ja till trängselskatt och ta i trä nu tror jag Nej har hamnat i en brygga de inte kan ta sig ur. Det viktigaste skälet är att ju mer välinformerade Göteborgarna blir desto felaktigare upplevs skräckpropagandan från Vägvalet. En nej-kampanj från GT skulle kanske ändra på detta men skulle de verkligen vilja sätta sig i positionen att försvara detta efteråt när svårigheterna med ett nej blir uppenbara. När Göteborgs kollektivtrafikresenärer, minst 2/3 av oss, upptäcker hur mycket sämre dessa satsningar blir.

Kommer jag kunna släppa frågan? Nej knappast, då Vägvalet bestämt deklarerat att de ska fortsätta att bekämpa Västlänken och kollektivtrafiken. Jag älskar min bil och vill unna många människor den friheten men det är ju uppenbart att samhället går mot ännu färre har råd med bil. I det läget är knappast ett parti som vill bekämpa kollektivtrafiken något positivt för vår framtid då detta kommer att handla om att de bekämpa de svaga i samhället. Jag har en dragning åt blått men något så osolidariskt det måste man ligga långt till höger för att förespråka.